Barnen fick ansiktsfärger i julklapp…

Peter och hans bröder med respektive och deras barn samlades för en julfika hemma hos svärisarna på förmiddagen igår. Tomten kom med paket till barnen och sockernivån var hög i blodet Mysigt!
Efter fikat knallade vi hem för att göra jullunch åt oss, bara familjen.
När julgodis och tecknat på tv var avklarat satte jag mig på cykeln för att åka till jobbet, hurra! Börja jobba kl.15 på julafton!

Vi tittade på Kalle Anka med pensionärerna, åt choklad och lussebullar, tände ljus och eldade i kaminen (mitt i julstämningen var det en tant som började spy som en tub majonnäs, en farbror fick ett ep anfall och en annan tant rev ner en duk med tända ljus på).

Halv tio hojade jag hem, tittade på tv med Peter för att sedan sova.

I morse var det upp 6 och hoja till jobbet igen…

Mamman försöker se julglad ut, barnen slåss
 

Igår fyllde vår prins hela 7 år! Jag och Peter jobbade hela dagen, så han fick vara på fritids. På kvällen firade vi med paket, kladdkaka och uppesittarkväll

Här är vår klump ca sex månader gamma, kolla fingret på översta bilden

Vi vet inte vad vi ska säga till honom längre…
Han svär, kallar oss för dumma saker och skriker som en besatt.
Han vill inte ha mat längre, han vill inte gå på toaletten, han vill inte följa med ut i snön, han vill inte sova, han vill ingenting, han vill inte!

Nu fick han gå till sängs tidigt ikväll för att det går inte! Han satt ihopkurad i famnen på mig och jag försökte prata med honom i sängen;

Jag: Är det någonting som du känner dig ledsen eller arg för Anton, du verkar vara så arg hela tiden.

Anton: Ja, jag är ledsen. Jag fick ju bara sprit till mat och sen hatar jag snön!

Vi älskar Anton mer än livet självt. Han är som en orkan på uppåttjack, han är en solstråle och ett åskmoln, han är klok och tankspridd, han är  underbar Anton men han är riktigt jävla jobbig.

“Livet består inte av att vänta ut stormarna, det handlar om att lära sig dansa i regnet”

I måndags var det årliga Luciatåget på Antons dagis, Tuvas också numer
Dom lussar ute på gården, jättefint!
Inskolningen har gått bra, imorgon blir det första “riktiga” dagen på dagis.

Igår jobbade jag kvällen, kom hem vid 21.30 ungefär. Glodde på tv med mannen till strax innan elva och sedan hopp i sängen.
Problemet var bara att när vi lade oss så vaknade Tuva till och gnällde, även efter en välling.

Det var då det började…

När Tuva somnar efter en stund somnade jag också. Sen vaknade jag av att Anton kryper ner hos mig.
Anton glömde stänga dörren till köket, så hunden och katterna väller in i sovrummet.
Hunden bökar på golvet och glider upp i sängen.
Roffe snarkar (det gör han när han är vaken också)
Schnitzel börjar leka i sängen.
Peter snarkar.

Tuva vaknar igen och börjar gny, nu är klockan snart halv två. Eftersom jag ligger inkilad mellan Peter och Anton i sängen måste jag åla som en mask nedåt mot golvet varje gång Tuva gråter, det vill säga ungefär 6 gånger på en halvtimme.

Till slut tröttnar jag, tar Tuva under armen och går in i Antons rum för att sova där med henne. Nu förstår jag varför Anton gick till min säng, hans är blöt av kiss. Bara att vända igen.

Jag och Tuva lägger oss i fotänden på sägen, Anton börjar sparka, Tuva börjar prata…

Går upp och gör välling till Tuva, lägger henne i sin säng. Hon somnar igen.

Jag går och lägger mig i soffan för att få lite sömn, hör hur kattungen står någonstans i vardagsrummet och spyr…

Somnar framåt halv fyra…

Vaknar av att Peter ruskar på mig, klockan är kvart över sex.

Efter frukost hittar jag spyan, med foten…

Idag vill jag bara grina, men ska jobba ikväll igen…