Då var 2015 slut. Äntligen får vi väl säga. Det var ett skit-år på många sätt. 2014 var året då allt rasade för mig. 2015 var året då jag kom ur “bubblan”, och in i mardrömmen. Året då det gick upp för mig vad som hände 2014. Året då jag försökte lura både mig själv och andra att jag hade koll på läget och klarade av allt. Det gjorde jag inte, och jag avslutade 2015 utknockad i ringhörnan.
Men nu är det 2016. Året då jag ska se till att leva. I år har jag som mål att jag ska uppleva saker. Det finns ingen tid till att drömma om saker. Jag har tillräckligt många runt mig som bara drömmer, men som aldrig ser till att uppleva de sakerna. Jag har lärt mig på den hårda vägen att man vet aldrig när det tar slut. Vi lever bara en alldeles för kort stund, och då gäller det att se till att man får uppleva sina drömmar.
Jag kommer kämpa för att få uppleva de platser jag vill uppleva, klara av mina mål inom löpningen, se de band jag vill se spela, köra de sportbilar jag drömmer om att få köra…
Jag kommer rensa bort folk runt omkring mig som bara är energitjuvar, och som bara drar ner en i depression. Jag kommer samla på mig mer positiva och energigivande människor. Såna som ger energi och som uppmuntrar en att göra nya saker.
Jag kommer pressa min kropp ute i löpspåret. Längre än jag någonsin gjort tidigare. Jag kommer köra bil fort. Troligen fortare än jag tidigare gjort. Jag kommer sätta min fot på platser jag aldrig tidigare varit på, och jag ska se till att jag får uppleva saker som jag aldrig tidigare gjort.
Jag ska uppmuntra mina barn att se till att de klarar av allt de någonsin drömt om. Jag kommer uppmuntra dom om att drömma stort, och sen peppa dom att klara sina drömmar.
2016 är året då jag ska börja bocka av sakerna på min “bucket-list”.
Välkommen 2016, du är efterlängtat. You’re up for a challange. Big time!
En ensampappas biktbås 